Söndag 21.35 Poetic tradgedy

Tnkte bara släng upp en dikta jag hittade, som jag skrev i december 2006. Så ingen bör ta åt sig, för jag minns knappt vem jag skrev den till. (klart jag gör. Somliga av er borde veta det med. Men vi kan ju låtsas) Och det som är inom parantes i slutet är en del av dikten.


Jag vill inte ha din kärlek
inte heller dina kramar
Men när jag bara sitter där
Du vet, och bara stirrar tomt
oförmögen att röra mig
Det är då jag behöver dig
dian armar som håller om mig
och sakta tar bort det som låser mig
Jag vill inte ha dina kyssar
inte dina mjuka läppar mot min kind
Men när jag går hem i mörkret
och vi vinkar till varandra
Det är då jag vill ha dig nära
mun mot mun, läppar mot läppar
För saknaden river sönder mig innefrån
sliter upp stora bitar
Och fast jag vet att vi ses nästa dag
känns det som jag måste se på dig en sista gång
för jag vet aldrig när vi ses igen


(Egentligen vill jag ha dina kramar,dina pussar och mest av allt din kärlek
Men det blir bäst om jag låssas att jag inte vill nånting alls
då slipper vi båda bli sårade)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0