Söndag 21.35 Poetic tradgedy
Tnkte bara släng upp en dikta jag hittade, som jag skrev i december 2006. Så ingen bör ta åt sig, för jag minns knappt vem jag skrev den till. (klart jag gör. Somliga av er borde veta det med. Men vi kan ju låtsas) Och det som är inom parantes i slutet är en del av dikten.
Jag vill inte ha din kärlek inte heller dina kramar Men när jag bara sitter där Du vet, och bara stirrar tomt oförmögen att röra mig Det är då jag behöver dig dian armar som håller om mig och sakta tar bort det som låser mig Jag vill inte ha dina kyssar inte dina mjuka läppar mot min kind Men när jag går hem i mörkret och vi vinkar till varandra Det är då jag vill ha dig nära mun mot mun, läppar mot läppar För saknaden river sönder mig innefrån sliter upp stora bitar Och fast jag vet att vi ses nästa dag känns det som jag måste se på dig en sista gång för jag vet aldrig när vi ses igen (Egentligen vill jag ha dina kramar,dina pussar och mest av allt din kärlek Men det blir bäst om jag låssas att jag inte vill nånting alls då slipper vi båda bli sårade) |
Kommentarer
Trackback