Eva Mobjörk
När jag frågade min mamma vad jag skulle skriva om på min blogg fick jag svaret "Din underbara mamma, i sina bästa år. Hon är komptent, skitsnygg, pluggar, en bra kompis och annat bra". Så jag har inget annat val än att skriva om henne.
Kan ju inleda med att min mamma är som jag, fast några år äldre. (Hon har för övrigt stannat på 32 år. Ibland går hon upp till 35, men det är bara när det krisar).
Ikväll har hon pratat dialekter och köpt godis (för ovanlighetens skull) samt tittat på Let's Dance! Hon har dessutom lagat en väldigt god middag, vilket hon oftast gör. Fast det kan ju hända att osten hinne mögla rätt ordentligt. Eller att man hittar en tre år gammal juiceförpackning i skåpet. We're living on the edge.
Det finns ingen som mamma. Hon finns alltid där, om jag behöver en axel att gråta mot, shoppingsällskap, någon som tjatar om allt, klagar på att jag knäcker fingrarna och fixar mitt hår.
Det är väldigt sällan som vi bråkar. Men när vi gör det går det över på 10 minuter.
Jag minns väldigt tydlig en typisk situaton som är så mig och mamma. Vi kom hem ganska sent efter att ha åkt hem från antingen Gotland eller Linköping (det är oviktigt iaf.) och jag hjälper till att packa upp. Mamma ger mig necessären och säger tydligt "kan du ställa denhär i kylskåpet?" fast jag förstår självklart att hon menar badrummet. Men såklart ställer jag den i kylskåpet. Det var iallafall väldigt roligt då.
Mamma stöttar mig i och genom allt, peppar mig till att våga och stå upp för mig själv. Hon är dessutom grym på alla dess olika dialekter. Som första gången hon pratade med Pelle i telfon. Det var mest för att bevisa för P att hon faktsikt inte pratar ngn dialekt (han tyckte sig höra det) och eftersom P har en mysig dialekt ramlar mamma självklart in i renaste göteborskan. Bra där mamma, bra.
Som alla Mobjörkare (det finns bara 9 Mobjörkare i hela världen. Sug på den.) har mamma väldigt roligt åt ord. Vrida och vända på dem, säga fel, rätta alla andra. Och det kan vara väldigt roligt, tro mig. Jag kan väl inte säga att mamma har bra humor, men hon har mycket av det iallafall. Och som alla andra Mobjörkare är det noga med regler, särskilt om någon i närheten avviker från detta. Som vett och ettiket tillexempel. Hon är väldigt bra på att fråga samma fråga flera gånger om, och när jag påpekar det måste hon självklart säga frågan minst 20 ggr till. Bara för att. Och precis som jag, gillar mamma att kommentera om hur folk klär sig, pratar, uppför sig, och precis allt annat. Klaga på andra människor är bland det roligaste som finns. Eftersom mamma är uppvuxen i Linköping pratar hon gärna östgötska, en dialekt som inte kan vara annat är rolig. (Nu kom jag på när Björn Gustavsson är en rånare på östgötska "woupp med händerna!" Senare på norska. ännu roligare faktsikt) Mamma tror ofta att hon kan danska. Det kan hon inte. Men egentligen är det inte så svårt att låtsas. Och det är hon ju ganska bra på. Mamma tycker också om att retas med mig när mina kompisar är med (då de också gillar att reta mig så är det två mot en..)
För övrigt tycker mamma om mig mest av alla, i hela världen. Ingen är bättre än mig. Fråga mamma om ni inte tror mig. =OMamma tror ofta också att jag vet vad som har hänt i en tv-serie, även om vi har sett precis lika mycket av det. Och hon är den bästa mamman som finns, utan tvekan.
Kan ju inleda med att min mamma är som jag, fast några år äldre. (Hon har för övrigt stannat på 32 år. Ibland går hon upp till 35, men det är bara när det krisar).
Ikväll har hon pratat dialekter och köpt godis (för ovanlighetens skull) samt tittat på Let's Dance! Hon har dessutom lagat en väldigt god middag, vilket hon oftast gör. Fast det kan ju hända att osten hinne mögla rätt ordentligt. Eller att man hittar en tre år gammal juiceförpackning i skåpet. We're living on the edge.
Det finns ingen som mamma. Hon finns alltid där, om jag behöver en axel att gråta mot, shoppingsällskap, någon som tjatar om allt, klagar på att jag knäcker fingrarna och fixar mitt hår.
Det är väldigt sällan som vi bråkar. Men när vi gör det går det över på 10 minuter.
Jag minns väldigt tydlig en typisk situaton som är så mig och mamma. Vi kom hem ganska sent efter att ha åkt hem från antingen Gotland eller Linköping (det är oviktigt iaf.) och jag hjälper till att packa upp. Mamma ger mig necessären och säger tydligt "kan du ställa denhär i kylskåpet?" fast jag förstår självklart att hon menar badrummet. Men såklart ställer jag den i kylskåpet. Det var iallafall väldigt roligt då.
Mamma stöttar mig i och genom allt, peppar mig till att våga och stå upp för mig själv. Hon är dessutom grym på alla dess olika dialekter. Som första gången hon pratade med Pelle i telfon. Det var mest för att bevisa för P att hon faktsikt inte pratar ngn dialekt (han tyckte sig höra det) och eftersom P har en mysig dialekt ramlar mamma självklart in i renaste göteborskan. Bra där mamma, bra.
Som alla Mobjörkare (det finns bara 9 Mobjörkare i hela världen. Sug på den.) har mamma väldigt roligt åt ord. Vrida och vända på dem, säga fel, rätta alla andra. Och det kan vara väldigt roligt, tro mig. Jag kan väl inte säga att mamma har bra humor, men hon har mycket av det iallafall. Och som alla andra Mobjörkare är det noga med regler, särskilt om någon i närheten avviker från detta. Som vett och ettiket tillexempel. Hon är väldigt bra på att fråga samma fråga flera gånger om, och när jag påpekar det måste hon självklart säga frågan minst 20 ggr till. Bara för att. Och precis som jag, gillar mamma att kommentera om hur folk klär sig, pratar, uppför sig, och precis allt annat. Klaga på andra människor är bland det roligaste som finns. Eftersom mamma är uppvuxen i Linköping pratar hon gärna östgötska, en dialekt som inte kan vara annat är rolig. (Nu kom jag på när Björn Gustavsson är en rånare på östgötska "woupp med händerna!" Senare på norska. ännu roligare faktsikt) Mamma tror ofta att hon kan danska. Det kan hon inte. Men egentligen är det inte så svårt att låtsas. Och det är hon ju ganska bra på. Mamma tycker också om att retas med mig när mina kompisar är med (då de också gillar att reta mig så är det två mot en..)
För övrigt tycker mamma om mig mest av alla, i hela världen. Ingen är bättre än mig. Fråga mamma om ni inte tror mig. =OMamma tror ofta också att jag vet vad som har hänt i en tv-serie, även om vi har sett precis lika mycket av det. Och hon är den bästa mamman som finns, utan tvekan.
Kommentarer
Trackback
