Torsdag 22.17
tänkte bara tala om att från och med nu kommer inga anonyma kommentarer godkännas. Du behöver inte skriva ditt riktiga namn, men någon hint om vem som skriver så är jag tacksam. Thx ppl :*
Fanfanfan på att jag ska vara såhär. Tvivla, tveka och tänka alldleles för mycket. Det är inte bra. Jävla skiiit! jag vill inte tvivla, ok? Och förlåt för att jag gör det, men det går inte att komma ifrån. Uh.. Är alldeles för trött för det här. På något sätt kom tröttheten tillbaka och kastade sig över mig som en jävla ångvält. Tack för den.
Jag vill inte tvivla. Jag vill skratta, fyllas med bubblande glädjefniss och se solen glittra i frosen på taken. Fan, jag vill uppupp, flyga och se världen ur ett annat perspektiv.
Fladdra lilla fjäril, flyg långt bort och sök din lycka.
Och då kan man ju undra varför jag sätter mig själv i den här situationen, varför jag går med ryggen öppen, fri för alla att hugga. Och ja, nu blir jag osäker och liten. Jag vill lita på dina ord, och jag vet att hon talar sanning, jag hoppas iallafall. kan man inte alltid få känna sig så trygg som i en nedsutten soffa i en dåligt belyst källare med en kopp te vänner och all tid i världen för prat om det ena och det andra, och allt som inte får plats. Det är sånt jag behöver, fikaterapi. För ärligt, det är inte ofta man känner sig så trygg, omtyckt, kärleksfull och hemma. Töntigt, eller hur?
För ibland önskar jag att världen var mindre, att avstånden var kortare, att det var lite annorlunda.
Och det kan väl pirra i magen, men för det mesta ligger det bara en molande värk, som en klump av oro. Om jag vågade skulle klumpen bli till fjärilar som kittlar min mage och fyller mina ådror med glitter.Och det är väl inte så synd om mig, egentligen. Tänk på barnen i Afrika, så som dom har det. men ärligt så orkar jag inte bry mig om dem.Så äckligt egoistisk är jag. Men det visste ni väl redan?
Thx for careface.
Fanfanfan på att jag ska vara såhär. Tvivla, tveka och tänka alldleles för mycket. Det är inte bra. Jävla skiiit! jag vill inte tvivla, ok? Och förlåt för att jag gör det, men det går inte att komma ifrån. Uh.. Är alldeles för trött för det här. På något sätt kom tröttheten tillbaka och kastade sig över mig som en jävla ångvält. Tack för den.
Jag vill inte tvivla. Jag vill skratta, fyllas med bubblande glädjefniss och se solen glittra i frosen på taken. Fan, jag vill uppupp, flyga och se världen ur ett annat perspektiv.
Fladdra lilla fjäril, flyg långt bort och sök din lycka.
Och då kan man ju undra varför jag sätter mig själv i den här situationen, varför jag går med ryggen öppen, fri för alla att hugga. Och ja, nu blir jag osäker och liten. Jag vill lita på dina ord, och jag vet att hon talar sanning, jag hoppas iallafall. kan man inte alltid få känna sig så trygg som i en nedsutten soffa i en dåligt belyst källare med en kopp te vänner och all tid i världen för prat om det ena och det andra, och allt som inte får plats. Det är sånt jag behöver, fikaterapi. För ärligt, det är inte ofta man känner sig så trygg, omtyckt, kärleksfull och hemma. Töntigt, eller hur?
För ibland önskar jag att världen var mindre, att avstånden var kortare, att det var lite annorlunda.
Och det kan väl pirra i magen, men för det mesta ligger det bara en molande värk, som en klump av oro. Om jag vågade skulle klumpen bli till fjärilar som kittlar min mage och fyller mina ådror med glitter.Och det är väl inte så synd om mig, egentligen. Tänk på barnen i Afrika, så som dom har det. men ärligt så orkar jag inte bry mig om dem.Så äckligt egoistisk är jag. Men det visste ni väl redan?
Thx for careface.
Kommentarer
Trackback
