Baby Stardust

Det jag skulle skriva om var min irritation över dessa seriösa, pretentiösa, engagerade människor, som får en massa cred för att de är just så pretentiösa, fast de egentligen inte alls är så bra. Det är en person jag tänker på, men jag nämner inga namn. men ni få som läser ska inte ta åt er <3

Iallafall. Dessa ambitiösa människor som tar livet så seriöst, som tror att det stor livet verkligen har börjat vid 17 års ålder, att allt är på liv och död. Nej, jag tror inte att jag är odödlig (jag vet att jag är det). Sen kan det självklart handla rätt och slätt om avundsjuka, för att de pretentiösa människorna lyckas med det jag inte en klarar av. Jag känner mig misslyckad och bitter. Men har man lyckats en gång, så tror alla att man fortsätter göra det, så därför är dessa ambitiösa människor mycket mer framgångsrika än jag. För de har lyckats en gång, den gången jag kanske skulle lyckats.

Nu mår jag nästan illa av min egoism och cyniska syn på livet. Jag klagar för jag har inget bättre för mig. Jag vill tro att alla människor har en sak som dom verkligen kan, som de verkligen är bra på. Att måla, skidor, matte, sånna saker. Och det är därför dessa pretentiösa människor stör mig. För de ska vara så bra på allt, allt de gör blir verkligen riktigt bra. Fast det vet ju både du och jag, att så är det inte. Uppriktigt sagt, jag blev inte rörd av den texten. Jag tycker inte det fotot var bra, jag tycker du är ful när du åker skidor, och din uträkning är töntig. 

Åter igen, varför är jag så negativ och cynisk mot de som lyckas? Men ärligt.. är vi inte alla det, mer eller mindre? Och någon måste vara bra, eller hur? Jag kan inte det, så då är det väl lika bra att någon ambitiös gör det istället. Men fan att jag måste störa mig på det då.

Jag ska bli bäst. Ni ska häpnas av mina skapelser, ni ska gråta av mina ord, vara hänförda, mållösa och rörda. För kan de så kan jag. 

Sen kan man fråga sig varför killar som är aningen speciella har en tendens att dras till mig, speciellt de dagarna jag inte känner för att vara elak. ibland tror jag inte att ni känner mig helt igenom. Jag har en sida, som så många andra, som jag bara visar i vissa sammanhang. Jag är inte lika rättfram som jag trodde att jag var. 

Nu ska jag sluta yttra mina egoistiska tankar online, och faktiskt sova. Mina linser kliar.

Sov gott.

Jävlar var jag är hatisk nu förtiden..